juelli

17 maj

En av de vanligaste tankarna som åker genom mitt huvud är:

"Vad är det för fel på folk?"

Jag brukar alltid säga, varje gång det händer något i världen eller samhället, att "det finns folk till allt" - men i vissa fall känner jag bara att jag vill facepalma i minuter, timmar och dagar p.g.a. idiotin. Det finns nämligen folk som inte har ens en minsta lilla uns av folkvett i sina huvuden. De verkar inte ha ens en enda tanke på vad de säger, utan helt och hållet säger saker INNAN de riktigt tänkt till ordentligt.

Jag har ett oräkneligt antal gånger stött på dessa tala-innan-tänka-individer, senast idag.

Varje gång jag råkar få i mig en pyttegnutta laktos så sväller min mage upp rejält, så att jag verkligen ser ut att vara gravid i sjunde månaden. Men trots att det ser ut som att någon är gravid så går en väl inte fram till okända människor, känner på deras mage och frågar "När är det dags?", eller? Tänker jag fel? Jag skulle aldrig ens tänka tanken att göra något dylikt, men tydligen finns det de som inte håller med mig. Idag hade jag råkat fått i mig lite laktos, och den uppsvällda magen kom som ett brev på posten. Strax därefter gick jag och en kollega och köpte lunch, där en HELT FRÄMMANDE individ kom och lade handen på min mage och frågade när det var dags. Jag svarade att "näe, alltså jag har bara fått i mig lite laktos...", varpå individen blev helt röd i ansiktet och sprang iväg. Utan att ens be om ursäkt för sitt felaktiga antagande. Det är väldigt sällan de ber om ursäkt, inte ens ett litet "oj, förlåt!", utan de bara springer iväg. Det jag undrar då är om personer som denna ställer dessa frågor till ALLA som inte är smala som tändstickor? Eller är det bara vissa individer som utsätts för detta?

Att ställa sådana ogenomtänkta frågor till helt okända individer kan vara förödande för individen i fråga. Jag själv har alltid haft en hat-relation till min kropp, och har genomgått både en och flera ätstörningar under mina femton år i den psykiska ohälsan. Om då någon, känd eller okänd, kommer och så gott som påpekar att jag är tjock - det förstör hela min dag, kanske även hela veckan. Inte för att jag tycker det är något fel att ha några kilon extra än det vårat vidriga samhälle anser är "normalt" och "vackert", utan för att jag tyvärr fått inprintat i mitt huvud att en SKA vara lång, smal, snygg för att godtas i samhället. Det är fullkomligt vidrigt, och jag har under många år försökt radera dessa bestämmelser som samhället sagt. Jag vill tycka om min kropp, alla dess celluliter, bristningar, valkar och dylikt. Oftast går det rätt bra att acceptera min kropp och tycka den är vacker, men när det sedan kommer en tala-innan-tänka-individ så raseras den mur jag byggt upp.

Jag älskar alla kroppspositivister som vi har i samhället, och följer nog dem alla på alla de olika sociala medier som finns. De ger mig lycka, glädje och ett mycket bättre liv. Vi måste allesammans sluta stigmatisera alla de olika kroppstyper som ej tillhör den vidriga norm som samhället satt som "krav". Vi måste radera dessa krav, de krav som säger att kurvor bara är okej om de befinner sig på rätt ställen på kroppen och om en inte är smal så är en ohälsosam. Kroppsstorleken är inget acceptabelt mätverktyg när det gäller ämnet hälsosam/ohälsosam.

Kroppspositivism innebär inte att en ska skapa någon slags ohälsa, varesig genom att gå upp eller ner i vikt, utan att en ska tycka om sin kropp oavsett hur den ser ut. Det innebär att en ska må bra i sin kropp, må bättre både fysiskt och psykiskt oavsett livsstil. En ska inte ägna sig åt dieter, alltför hård träning, eller dylikt för att samhället tycker det - en ska ägna sig åt sådant som får en att må bra, vara glad och känna en positiv känsla gentemot både sig själv och samhället (även om både det förstnämnda och det sistnämnda kan kännas rentav hopplöst ibland).

14 maj

Vet ni farorna med att felköna och/eller felbenämna en individ?

Det gör förbannat ont i både själen och hjärtat på en individ som blir felkönad och/eller kallad sitt gamla namn. Det kan helt och hållet vara livsavgörande att använda rätt pronomen och namn på en individ. University of Texas at Austin har kommit ut med en studie som visar att allvarlig depression, suicidtankar och suicidförsök ökar drastiskt i de miljöer där transpersoner i åldrarna 15-21 blir benämnda vid de namn de fick som nyfödda. De blir automatiskt placerade i ett fack de känner att de ej tillhör, de behandlas på ett icke respektfullt sätt av samhället. Det kan tyvärr bli slutet på en del individers liv. 

Enligt svensk lag är namn könsneutrala. I Tyskland finns det i skrivande stund tre juridiska kön. I Thailand och Indien har det länge funnits ord för de som ej identifierar sig som man eller kvinna. Varför verkar det då vara så svårt för Sverige att acceptera att alla är olika, oavsett om en individ är ickebinär eller inte?

Är du osäker på vilket pronomen en individ föredrar? FRÅGA. Det kan rädda deras liv, literally. Självklart kan det vara oerhört ovant i början, precis som med mycket annat. Men det är bättre att i en osäker situation fråga individen själv vad hen vill benämnas vid, både när det gäller pronomen och namn. Så jävla svårt är det inte. Att som AMAB eller AFAB transperson bli benämnd vid fel pronomen är som att benämna en cis-man -> hon

En tredjedel av Sveriges transpersoner har vid minst ett tillfälle genomför ett suicidförsök, 40% av personer under tjugo år har genomfört suicidförsök, detta beror på att alla som frångår cisnormen har en ökad risk att bli diskriminerade och respektlös behandlade. Jämför vi detta med hela den allmänna befolkningen så ser vi ett stort problem, då Sverige har "endast" 6% suicidförsök utspritt på hela befolkningen.

Det är riktigt vidrigt hur Sverige (och många andra länder) behandlar transpersoner.

12 maj

 

 

Jag får nästan dagligdags höra både kända och helt okända individer fästa uppmärksamheten på saker gällande min längd, min kroppsbyggnad, mitt kön (eller rättare sagt, det kön som okunniga och okänsliga individer i samhället har bestämt att jag tillhör, utan att jag som enskild individ ens har något att säga till om det). Jag får nästan dagligdags höra saker som (det klassiska, men ack så nedlåtande) ”men lilla gumman”, (det väldigt hänsynslösa) ”med den där röven måste du få många på fall” och (det rent av motbjudande, som ofta kommer från samma individ som nämner min rumpa) ”du är så liten och söt, precis som ett barn!”.

Det känns, enligt mig, som ett oöverskådligt stort problemkomplex att samma individ som uttalar sig om och/eller tar på min rumpa också jämför mig med ett barn. Nu är jag förvisso 24 år gammal, men detta hände även när jag var minderårig. Då jag faktiskt var ett barn.

Jag har alltså ända sedan barnsben fått höra saker om mitt utseende, om min rumpa, om mina bröst och om min kropp i helhet. Jag var 12 år första gången en cis-man klämde på min rumpa. Jag var 13 år när samma individ tog sig friheten att klämma på mina bröst. Vid båda dessa tillfällen skrattade alla som såg händelserna, alla förutom de vuxna som sa ”äh, ta det inte så seriöst” eller ”hen är nog bara kär i dig”.

Det spelar ingen som helst roll om någon är kär eller inte, det är rent folkvett att INTE ta sig friheten och vara närgången mot någon som inte har gett sin tillåtelse. Skulle en kvinnligt kodad individ ta sig friheten och antasta en cis-man skulle det gissningsvis ta hus i helvete, alla möjliga insatser skulle sättas igång och all skuld skulle obestridligen läggas på den kvinnligt kodade individen. Men ändå sker det motsatta DAGLIGEN, utan att de styrande myndigheterna ens lyfter på ett finger.
Blir en kvinnligt kodad individ ofredad, eller (högre makter förbjude) skändad, så ställs istället (ofta från cis-män) frågor som ”vad hade du för kläder på dig?”, ”är du säker på att du inte sa ja, men sedan ångrade dig?” eller ”sa du ens nej?”.
I båda dessa fall läggs alltså skulden på den kvinnligt kodade individen, oavsett om det är hen som ofredat någon eller är den som blivit ofredad av någon annan.

Inser ni allvaret i detta?
Om detta pågår länge till så kommer jag personligen att klippa av alla dessa vidriga, och extremt cissiga, mäns bihang. Jag bokstavligen SPYR på individer som ej inser hur vanlig denna despotism är i vårat samhälle, hur ofta individer far illa av den obefintliga kunskapen, den horribla människosynen och det som i dagens samhälle anses vara "normalt", bara för att det pågått under en så lång tid.

 

Samhället har genomgått en konträr utveckling, tagit alldeles för många steg i helt fel riktning. Det finns hundratals, till och med tusentals individer som har djärvheten att limitera, förtrycka och rent av utöva våld mot kvinnligt kodade individer, ofta på grund av hur dessa kvinnliga individer klär sig och/eller beter sig. För ja, att ha en kjol eller klänning en varm sommardag, samt vara trevlig och le mot någon, betyder ju VERKLIGEN att andra får bete sig hur som helst och skända de kvinnligt kodade individerna. NEJ.

 

Det är en fruktansvärd och helt och hållet intolerabel handling, som olyckligtvis har visat sig svår att motstrida inom både det rättsliga och det samhälleliga väsendet. Trots att det är en lagöverträdande brottslighet de ägnat sig åt så är det alltför många som efter dessa vidriga händelser får gå fria, utan att knappt ens få en tillsägelse eller några slag på fingrarna.

 

Jag ber er därför, alla ni där ute i samhället som läser detta, att öppna era ögon och se hur oerhört stort problemet med denna despotism är. Vi måste ta ett steg i rätt riktning, SNARAST. Vi måste till och med ta ett flertal, hundratals, steg i rätt riktning, för att åtgärda dessa problem som samhället så gott som byggs upp av.


För, varför tror så hiskeligt många vidriga individer att de har rätten att kommentera och kritisera mitt eller någon annans utseende, samt fysiskt ta på min eller någon annans kropp, trots att de två inblandade parterna i många fall inte ens känner varandra??

10 maj

Det var slutet av en helt vanlig arbetsdag.
Solen sken, fåglarna kvittrade och alla de individer som irrade runt omkring mig verkade ha lika bråttom som alltid, bråttom till något som säkerligen inte alls var något värt att stressa för.
Alla utom en.

När jag gick där i solen såg jag en individ som till synes skulle ha haft hjälp redan för ett bra tag sedan. Denna individ var inte nykter på något sätt, det var mest troligt både flytande och icke-flytande substanser som åkte runt inuti hen, och jag kände direkt att jag måste hålla koll på hen tills jag får tag på en polis eller en ordningsvakt. Hen kunde knappt stå upp, och höll ett flertal gånger på att ramla ner i ån som rann ett par meter bort. När hen väl fick igång förflyttningen av sin vingliga kropp var det inte bara en eller två gånger hen vinglade ut i vägen, nej det var nog närmare ett tiotal. Jag fick ett flertal gånger, med hjärtat i halsgropen, bevittna när hen precis missades av de väjande bilarna. Jag höll mig några meter bakom hen, då jag sedan tidigare vet att personer med olika substanser i sig kan bli aggressiva och våldsamma, och som en tre äpplen hög individ har jag inte så mycket att säga till om ifall att någon skulle ge sig på mig. Så jag höll mig på ett säkert avstånd bakom hen, ständigt med blicken fäst på den vingliga människa som alltmer blev en fara för både sig själv och resten av de som befann sig i hens närhet.

Jag började försöka varna bilister som åkte i den riktning där hen befann sig, samtidigt som jag höll koll på både hen och försökte hitta någon ordningsvakt eller polis. Många bilister saktade ner, förstod allvaret i situationen, men det var ändå ett flertal bilister som inte brydde sig minsta lilla. Alla ordningsvakter och poliser, som vanligtvis brukar vara lika synliga som himlen, var som bortblåsta.
Jag följde efter denna onyktra individ i mer än en halvtimme innan två ordningsvakter plötsligt dök upp. Innan jag hann säga till dem började de prata med individen, men lät hen efter bara några sekunder vingla iväg ut framför bussarna som precis skulle åka, och ordningsvakterna verkade inte riktigt bry sig. Jag gick därför fram till dem och berättade att jag hållit koll på hen i mer än en halvtimme, och att hen absolut skulle behöva hjälp. Jag berättade hur hen ett flertal gånger hade varit nära på att ramla ner i ån, nästan blivit påkörd av ett flertal olika fordon, att hen var en fara för både sig själv och alla i hens omgivning. Ordningsvakterna kollade på varandra, utbytte ett par ord där de frågade den andre om de skulle ta in hen, men kom gemensamt fram till ett tydligt "Nej". Därefter frågade de varandra om de skulle kontakta polisen och be dem ta in hen, men kom fram till att de nog inte skulle vilja ta in hen, då de redan hade tagit in fyra stycken den senaste veckan.

De lät alltså denna individ, som knappt kunde stå och ständigt utsattes för faror, gå iväg. Ut i trafiken, ut bland andra individer, ut i ovissheten om hen ens skulle klara sig till kvällens slut. 

 

Hur kommer det sig att människosynen hos så många individer verkar försämras för varje år som går?

9 maj

På en Ica-butik här i närheten har de inget legitimationskrav på någon av alla de energidrycker de säljer, vilket gör att barn och ungdomar kan köpa dessa drycker utan problem. Butiken menar att det inte är de som ska ansvara över detta, utan att det är föräldrarnas ansvar att lära barnen att helt enkelt inte dricka sånt.

 

När jag idag var på denna Ica-butik och handlade var det där en ungdom (approx. 13 år) som, rakt upp och ned, stod i kön för att köpa en sockerfri Redbull. Bakom denna ungdom stod en äldre individ (approx. 60 år), och bakom den äldre individen stod jag. Kassörskan tog betalt av ungdomen, såsom en vanligtvis gör i butiker, varpå den äldre individen högljutt och aggressivt börjar skälla ut kassörskan efter noter. Hen menade att (och jag citerar:)

”Det är bara idioter som håller på med såna där jävla energidrycker!!! Ska du inte sälja tobak och alkohol till ungjäveln också??? Det är BARA idioter som håller på med sånt också!!!!”

Kassörskan försökte lugnt och sansat prata med den äldre individen, förklara för hen att det är inte butikens ansvar att se till att barn och ungdomar ej köper energidrycker - och att legitimationskollen är lagstadgad när det gäller tobak och alkohol. Men den äldre individen tog inte åt sig av ett enda ord som kassörskan yttrade, utan fortsatte skrika, svära, gorma och bete sig allmänt ohövligt.

Så, vad köpte den där äldre individen själv då?
Jo, tre Monster, ett 6-pack lättöl, 3 paket blåa Blend och en banan.
Den äldre individen fortsatte gorma och skrika att ”alla är idioter” även efter att hen betalat, tills hen såg på mig och skrek hotfullt ”och du då ungjävel, ska inte du också köpa en jävla massa skit??”.

Jag såg rakt i ögonen på hen och sade med en lugn ton, samtidigt som jag packade ihop mina egna varor:

”För det första, jag uppskattar inte att du kallar mig eller någon annan för idiot eller ungjävel, det är väldigt onödiga ordval som stjälper mer än de hjälper. För det andra, jag är tjugofyra år gammal och har ett eget val här i livet, precis som du och alla andra. Jag har makten att själv välja att hålla mig till frukt, grönsaker och vattenbaserade drycker istället för det du kallar skit. Men det betyder inte att jag är bättre än någon annan, eller att de som håller sig till andra saker än jag är sämre. Jag tittar ej snett på någon för deras val, oavsett om de tittar snett på mig eller inte. Jag har en mycket bättre människosyn än så, det är bara onödigt att peka med hela handen mot något någon har valt att göra, det kan nämligen jämföras med fruktansvärda härskartekniker. Jag hoppas du får en otroligt trevlig dag, helg, månad och att även resten av ditt liv fortsätter på samma spår. Du får självklart göra precis som du själv vill, men jag tänker i alla fall inte spendera någon tid på att påpeka vad andra individer gör för fel när de väljer vad de ska äta, dricka, ha på sig för kläder, eller andra oviktiga saker. Hejdå!”

Jag tog mina saker och vände mig om för att gå därifrån, när jag plötsligt hörde hur alla som bevittnat hela händelsen började applådera. Strax efter applåderna tog den äldre individen och bad om ursäkt till kassörskan, ungdomen och alla som stod i närheten. Jag tackade för mig och gick hem med ett leende.

 

Jag känner mig just nu som en riktig supermänniska.

Upp